När jag började fotografera så fotade jag allt möjligt. Barnen, djuren, miljöer, blommor, landskap, hus, ja allt som jag tyckte var fint. Sen, när jag kom fram till att jag ville göra något mer seriöst av det och blev mer businessminded så lärde jag mig snabbt att ”man måste nischa sig”. Ja, alltså man får lov att välja om man vill fota bröllop, vuxna, barn, djur, landskap eller vad det nu är man vill fotografera. Så säger experterna. Välj ett eller några få fack och bli expert på dem, då blir du pålitlig som fotograf. Och så kommer exemplet, ska man operera sig så vill man ju gärna att kirurgen är specialist på just det organet som ska opereras. Visst?! Så jag valde fack. Jag valde att inrikta mig på porträtt av barn och vuxna, som familjer men även enskilt.

Fast som ”hobby” fotar jag fortfarande grannens hundar, mina egna djur, miljöer och lite smått och gott. För jag tycker att det är så vansinnigt roligt och för att jag mår bra när jag får utlopp för mina kreativa idéer. Och så slog det mig en dag, vad är det som gör en bra fotograf? Jo, förutom det grundläggande såsom att förstå komposition av bilden (som naturligtivs skiljer sig beroende på vad det är man avbildar och ha kunskap om sin egen kamera så är förmågan att fånga stämningar och personligheter det viktigaste enligt mig. Spelar det då någon egentlig roll vad motivet är? Jag kan ju erkänna att jag dragit mig för att visa bilder på djuren jag fotograferat även fast de är bra porträtt, just för att ”jag inte jobbar i det facket”.

Så nu har jag skapat mig ett nytt tankesätt och vill man ändå sätta in det i ett fack så går det bra, det är ett fack som jag trivs väldigt bra i. Porträtt kort och gott. Sen om det är på barn, vuxna, bröllop eller djur kommer kvitta för mig. För jag vet att jag kan fånga stämningar och personligheter, jag vet att jag kan hjälpa brudpar att fånga de där ögonblicken under dagen, att jag kan locka fram det där busiga skrattet från barnet och hjälpa den obekväma kvinnan att se bra ut framför kameran. Jag vet också att jag kan djur och vet vad som funkar och inte när det gäller att närma sig dem med kameran. Inte för att jag har haft allt detta redan från början, utan för att jag egentligen aldrig placerat mig i ett fack utan fortsatt att testa mig fram och lära mig. Viljan att lära och förstå kommer man långt på. För jag vill inte välja, jag vill göra allt det jag är bra på. Det stämmer säkert på dig också!