En solig sommarkväll hade jag en porträttfotografering med Louise vid Uppsala slott. Trots stora problem med ljuset som gjorde att Louise ville kisa klarade hon uppgiften galant. Att fota porträtt i naturligt ljus ställer krav på att man väljer rätt lokation och har reflektorer som kan studsa ljuset.

Det första Louise gjorde när vi sågs var att ge MIG komplimanger! Oj oj oj, det är ju jag som fotograf som vill plocka fram det vackra i de jag möter och här kom Louise och gjorde precis samma sak fast mot mig. Sig själv däremot var hon lite hård på vilket jag inte alls förstår anledningen till.

Tänk om vi alla (kanske framför allt kvinnor) kunde se det som just VI har och som gör oss vackra och unika och sluta jämföra oss med alla andra kvinnor vi ser runtomkring oss som har helt andra förutsättningar än oss själva. Tänk om vi bara kunde se vår egen storhet och det fantastiska i att helt enkelt finnas till.

Ett av mina mål som fotograf är att kunna bidra med det. Att genom vägledning, humor och glada tillrop hjälpa kvinnor att plocka fram det där de har inom sig och som de så gärna vill släppa fram fast kanske inte riktigt vågar. Om jag genom att fota porträtt kan hjälpa en enda människa att se hur vacker hon är, då har jag gjort mitt jobb.

Fram för fler porträtt av alla vackra människor som finns där ute!